Norrländska Korrespondenten – 9 november 1869, sida 2

gen af häpnad, men snart var denna öfverstånden — Hvilken fräckhet, hvilken oförskämdhet! — utbrast han skälfvande af vrede, och gick emot Cronstjerna. — Hur har ni vågat detta; eller vet ui hvilket straff lagen stadgar för en sådan förbrytelse? — Lagen må stadga hvad som helst, — svarade denne; —ty nu är jag färdig att lida allt, sedan jag vet, att Gertrud är min och icke kan tillhöra någon annan. Detta svar ökade ännu mera Sparres förbittring. — Ni skall också få lida allt det stråff, lagen förmår pålägga er för detta brott, — sade han och efterskickade genast pois för att taga honom i fängsligt förvar. Öfversten trädde nu emellan och bad Sparre icke förfara så strängt, men det hjelpte icke; han förblef obeveklig. Snart hördes steg i trapporna af några ankommande personer. — Nu kommer polisn, — sade Sparre glad, och i kraft af mitt embete arresterar jag er, friherre Cronstjerna; ... Gif hit er värja! Men det var icke polisen som kom? det var — konungen Karl XI. I konungens tölje märktes äfven riksrådet Johan Gyllenstjerna. Han syntes något orolig och såg sig omkring