Norrländska Korrespondenten – 9 november 1869, sida 2

kat henne, och skyndade henne till mötes. låta din dotter! .. . O, förlåt, förställa brudparet: Friherre Mårten Cronstjerna och fröken Gertrud Berendes. Denna nya öfverraskning var nästan lika så stor som den första vid brudens försvinnande. Öfverstinnan ville knappt tro sina egna ögon, då hon såg Cronstjerna, som hon trodde ännu vistas i Pomern, och vid hans sida sin törsvunna dotter. Så snart Gertrud fick se sin moder, kände hon ett smärtsamt styng i sitt hjerta öfver den sorg, hon orsa— Moder, Moder! — utropade hon med tårar i ögonen. — Kan du förlåt! Men öfverstinnan stötte henne med hårdhet ifran sig. Hon vände sig då till fadren. — Vill också du förskjuta mig? — frågade hon . — Då, då, har jag ingenting mera att hoppas! — Nej, min dotter, jag skall icke förskjuta dig; du har min förlälelse, — sade öfversten, som alltid gynnat detta giftermål, och slöt sin bedröfvade dotter i sin famn. Under det att detta tilldrog sig emellan föräldrarna och deras dotter, egde en annan scen rum emellan Axel Sparre och Cronstjerna. Sparre stod äfven han i början sla