Norrländska Korrespondenten – 9 november 1869, sida 2

att förvissa sig om huru det härmed förhöll sig. I denna afsigt begaf sig Sparre och med honom alla de öfriga, äfven öfverstinnan, upp i andra våningen af huset till de åt Baner upplåtna rummen. Komna dit funno de dörrarna låsta, men tyckte sig förnimma ljud inifrån. Sparre klappade då på och befallde de innevarande att öppna. Men då denna befallning icke efterkoms, slog han ännu hårdare och hotade att, ifall de ej godvilligt öppnade, täta uppbryta dörrarna. Det dröjde likväl en stund, innan man åtlydde befallningen; men plötsligen öppnades båda dubbeldörrarne på vid gafvel, och Dulle-Banren visade sig i dörröppningen med ett särdeles Fryutligt och belåtet utseende. — Välkommen, herr öfverståthållare och välkomna allesamman mina ärade damer oah herrar! Jag väntade mig sannerligen icke ett sådant storfrämmande, — sade han under djupa bugningar, men i gäckande ton. — Sasom artig värd hade jag väl genast bort öppna, men jag hoppas, att man skall förlåta mig denna brist på uppmärksamhet, då jag omtalar, att vi här flra bröllop och att vigseln ännu icke var fullbordad, hvarföre jag af vördnad för den heliga akten måste vänta tills den tagit slut . . . Jag får här före