Norrländska Korrespondenten – 9 november 1869, sida 2

vid inträdet i rummet, tydligen för at: utforska hurudan ställuingen var. Er plan har lyckats förträffligt? allt har hittills gatt efter uträkning, — hviskade någon sakta i hans öra. Det var Dulle-Banren. Gyllenstjernas ansigte klarnade. — Godt! Då kunna vi äfven hoppas en lycklig utgång, — hviskade han tillbaka. Detta konungens plötsliga uppträdande orsakade ny öfverraskning, men denna lade sig snart. Man hade hunnit vänja sig vid sådana. Sparre, hvilken först lugnat sig, gick konungen till mötes, bad på värdfolkets vägnar om ursäkt att man icke mottagit honom såsom sig borde samt anförde orsaken härtill, bröllopets olyckliga utgång. hvilken han i korthet berättade. Härvid försummade han icke att utmåla OCronstjernas tilltag i de mörkaste färger och omnämnde äfven, att han redan vidtagit anstalter för hans fängslande. Konungen åhörde honom med uppmärksamhet, och när Sparre slutat, sade han: — Jag känner redan de omständigheter, som förmått friherre Cronstjerna till att taga detta steg, och min önskan är, att herr öfverståthållaren icke fängslar eller väcker åtal emot honom för denna förbrytelse. Sjparre gjorde en stum bugning och