Den försvunna Bruden. IIistorisk skiss af Bror Gustas. (Forts. fr. föreg. n:r.) I detsamma bördes i trapporna ett häftigt buller af brådskande steg, hvilket tilldrog sig deras uppmärksamhet. Snart uppslogs dörren på vid gafvel, och en karl af medelmåttig längd, klädd i åtsittande blå sammetsrock och höga kragstöflar med väldiga sporrar, snarare sprang än gick in i rummet. — Der ha vi rätte mannen till att hjelpa oss ur denna brydsamma ställning! — utbrast Gyllenstjerna, lifvad af en plötslig ingifvelse, då han fick se den ankommande, — Stanna vu vackert qvar, friherrre Cronstjerna, och vi skola se till hvad vi kunna göra för er. Cronstjerna, satte visserligen icke stort förtroende till den ankomnes förmåga i detta fall, men han dröjde dock, fastän motvilligt. Den på detta besynnerliga sätt uppträdande mannen började emellertid att helt obesvärad promenera fram och åter i rummet under högljudt hvisslande och svängande med mycken färdighet ett stort ridspö, som han höll i handen. — Hvad står på, grefve Banår — frågade honom Gyllenstjerna. — Ni tyeses vara vid dåligt lyune i dag.