ta haft af skogarne, den wisste blott att den egde dem; att förmycken mogen och fullmogen skog ännu finnes och den borde så snart som möjligt afwerkas sör att icke stå fig till stara; om kontroll öfwer af: werkningen skulle sle, julle dertill erfor: dras ett ofantligt antal tjenstemän, och en dylit kontroll jfulle dessutom blifwa högst godtycklig och föranleda till mycket obehag od) orättwisa; med statens iblandning af sågs blott att stydda de nuwarande och större sågwerksegare och gynna dessa genom att nedtrycka priset å skogar. Resultatet af omröstningen är redan länge kändt. Andra frågan: Owad ett hemman utöfs mer fulla gårdsbehofwet eger af skog må tunna för all framtid från detsamma af: söndras med föreslagna wilkor för erhåltande of lagfart och i afscende vå afgäld; — föranledde tifaleves en liflig distussion, hwarunder anfördes: att härwid kommo i betrattande de swårigheter som uppstodo derigenom att författningen skulle tillskapa olila egare till mulbete etc., ett för: hallande fom i flera tratter redan förut till stort men egre rum och detta menlis ga förhållande i ännu högre grad förmärs ras; att å de widsträckta markerna funnes odlingsbar jord, hwars uppodling förfwårades. Såsom motskäl yttrades, att det hittills har wisat fig att bete och ffogs aftwverfning kunnat af olika begagnas utan färdeles stora olägenheter; att ovlingstå genheterna funna wid afföndringen afffiljag och förses med nödig husbehofsslog; att odlingslägenheterne mid de större ffogarne more relativt af ringa wärde, och att alla dessa små betäntligheter borde wi ta för den förbättrade skogshushållningen, fom blefwe en gifwen följd af den betrygz garde eganderätten. Efter slutad diskussion företogs äfwen härom omröstning, derwid af de närmwaz vande 17 mot 7 yraade bifall. Tredje frågan: om förbud mot uppe lätelse eller försåljning på wiss tid af ffogeafwerkningsrätt; — bemöttes med nästan enhälligt nej. Fjerde frågan: att kronan borde till enskilda skogsegendomsegare afhända fia fronoparker af mindre betydenhet, — wann allmänt bifall, hwarförutan en gemensam önskan yttrades, att de större fronoparters na borde för ernående af en bättre ffogs! wård på 30 år åt enffilda upplåtas ienlighet med derom gällanre skagslagstiftning. Femte frågan: mirfe från fronohemmans och boställens skogar borde mot ffås ligt pris lemnas till skogaegendomsegare i närheten; — heremot inwändes att täflan om sådant wirle borde wara fri, hwilken inwändning af mötet till fullo gillades. Derefter wäckte hr Hedberg förslag om lagbestämmelser till förekommande eller minskning af de oerhörda skador å skog, som förorsakades genom swedjande och I stogseldar; behofwet af ffärpta Tagftadganz den i detta hänseende erländes enhälligt och gjorde fig följande åsigter gällande; att upplåtelje af skog rå 50 år eller fors tare tid icke leder till den warsamhet med eld från allmogen sida, fom man hade fföl att motse, enär den ide infer furu magts påliggande ungskfogens bibehållande är, utan företrädeswis fäster afseende å betet; att answaret för wärdslöst handhafwande med eld och för uteblifwande från efter lilnöjdhet wid eltsläckningen är allt för obetydligt för att wara werksamt; att när ffogseld uppstår man måtte ega rättighet att bränna eller fälla emot, äfwen om det gåller annans skog; att man bör genom belöningar uppmuntra bewisliga angifvelfer, att swedjande, der det är behöfligt må ske på wissa milfor och tider; att förbud mot allt begagnande af eld i skogen, fom af en ledamot yrkades, ide borde komma till ständ, emedan wiskande oc arbete i skog under flera titer af året omöjliggjordes; att jägeritjenstemännen borde bellädas med samma rätttigheter och åläggas fam: ma skyldigheter fom kronobetjeningen mid skogseld å skatteskogar. De antecknade deltagarne utgjorde Å personer. Nåara ord om föreningar i allmänhet