Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1869, sida 3

som gifvit sitt bifall ätill vår förening. — Kan väl hända; men han har kunnat ändra åsigter sedan dess. — Jag förstår, att något mäste ha inträffat, hvarpå ni vill förbereda mig! ... Skulle Gertrud kanske redan tillhöra en annan? . . . Tala, tala, jag besvär er derom! — Nåväl, jag vill säga er sanningen: Fröken Berendes tillhör ännu icke någon annan, men redan i afton skall hön göra det. Allt blodet lemnade vid denna undårrättelse den unde mannens friska kinder, ech han stod blek med stirrande ögon fästade på Gyllenstjerna, som förgäfves bemödade sig att lugna honom. — Ah, hon älskar mig således icke! — utbrast han slutligen med en djup smärta. —Hon har svikit, skamligt bedragit mig och hycklat en kärlek, som hon icke egdel ... Och jag, som älskade henne så högt! — Om jag ser saken rätt, — invände här Gyllenstjerna, -— så har hon icke bedragit er, utan suarare sjelf blifvit bedragen. Jag börjar ana ändamålet med det utspridda ryktet, att ni skulle vara trolofvad. Säkert har det icke skett utan afsigt, och afsigten är lätt att finna. — Ni har kanske rätt, — sade Cronstjerna efter en stunds begrundande. — Man har troligen bedragit hen