rendes, eller om hans kärlek under bortovaron svalnat svarade Cronstjerna helt uppriktigt. — Nin kärlek till Gertrud kommer aldrig att svalna. Jag älskar henne om möjligt häftigare än någonsin och är viss om, att äfven hon icke glömt den trahet hon lofvat mig. — Ett rykte har likväl varit gängse att ni öfvergifvit henne för en annan och redan vore trolofvad, — sade Gyllenstjerna. — Det är ovärdigt! ... Hvem har kunnat utsprida ett sådant rykte? — Det vet jag icke; men säkert är, att jag hört det från flera håll. — Jag måste hafva närmare reda härpå . .. Emellertid är jag glad att vara återkommen och kunna för Gertrud vederlägga detta rykte, ifall det hunnit ända till henne. — Men hvad skulle ni säga, om jag rådde er att afstå från fröken Berendes egande och uppoffra er kärlek till henne? — Uppoffra min kärlek till Gertrud! — eftersade han, högst förvånad öfver denna Gyllenstjernas besynnerliga fråga. — Ja, uppoffra den, — fullföljde denne. — Skulle ni ega nog styrka dertill, ifall några stora oförutsedda hinder lade sig i dess väg? — Men några sådana hinder finnas ju icke, ty öfversten har redan så godt