Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1869, sida 2

— Godt! Då har ni färska underrättelser från det hållet. — Det har jag, men dessa äro bedröfliga nu som alltid: Klagomål höras från alla håll; skatterna måste öfverallt utpantas; nöden och eländet äro större än någonsin. — Jag väntade mig detta, — sade Gyllenstjerna, — Wrangel är icke rätte mannen på denna kinkiga post ... Bättre för öfrigt, — tillade han liksom för sig sjelf; — om vi aldrig egt de der besittningarna på andra sidan Östersjön, ty vi ha mera förlorat än vunnit på dessa eröfringar. Det är ur sitt inre och icke utifrån, som Sverige skall hemta sin styrka och sin krafter, om det vill häfda sitt vunna anseende. — Hvad har ni vidare att förtälja? — frågade han. Baron Cronstjerna redogjorde nu något närmare för hvad han inhämtat angående förhållandet i Pomern, men som detta torde mindre intressera läsaren och icke egentligen tillhör berättelsen, gå vi förbi denna delen af samtalet. -— Jag får tacka er, friherre Cronstjerna, för de meddelanden ni gjort mig; de skola nog i sinom tid blifva till nytta, — sade Gyllenstjerna, sedan de samtalat en stund . . . — Låtom oss uu från det allmännas angelägenheter öfvergå till edra enskilda . . .