skrifwa anongser; ja jag ba till och må strifwit till kungs i anledning af det der stogsskiftet vå Stubbswva, fom jag nun fält åt grosshandlar Trälund. Du fer ju nu att wår swenslka follskola oft.r all fon: nolithet blir öftvergåerde, hwarföre du fått täfa, srysa och swälta förgåfwes och tina widtomfattande och ät la åfigter förswinna lilt on dimfigur. Jnnan jag nu går widare måste jag berätta för dig en en dröm, fom jag has te förra natten. Jag tyckte, att jag stod nära intill en djup dal, hwars botten war öfwerdragen med gyttja och hwarjehanta andra fivaga saler Ner i dalen stod också I en skön qwinna, llädd i full trigsrustning. Rå slölden stod skrifwet med förgylda bolstäfwer ordet Swea. Att hon war top: per, det tunde jag fe; ty alla hennes fins der woro henne underdånige; men Ändå war hon ide lycklig, det syntes på ten iv rande blicken, hwilten hon ofta rigtade nyp mot dalens öppning, hwarest lyste en skönare sol och blomstade frislare rosor, än förhållandet war nere i den mörka da len. Omsider kom en liten älsklig duswa från österlanden och sjöng sådana hänför rande toner för Swea, att hon började bittert gråta, bwarefter Hon uppmanades of dufman att arbeta fig upp ur den due stra dalen. Här, fade dufwan, får du en friare utsigt of Guds berrliga natur och får dessutom höra mina toner, gäster från en sällare werld, förilinga och dö i det oändliga fjerran. Den stackars eSmwcea Inf: nade också begärligt Härtill och började äfwen klåttra uppför den branta dalfluttningen, men, fommen ett ftucfe upp, tyckte hon att arbetet blef för våkostande, hmwar: före hon började fe sig tillbala litsom voths hustru en gång gjorde. Nedifrån hördes också röster, som med full hals ror pade: wånd om! wånd om! — War ide detta en märlwärdig dröm? Du fom är mera ftarpfinnig, än din far, skall få försöka att uttyda densamma, och fan du det ide sjelf, få är wäl der i stan få många lärda fom fan hjelpa dig. Sänd mig uttydningen, när du ffrifmer nästa bref. En nigtig nyhet får jag äfwen omtala för sig, nemligen att Donte nola myra blifwit i dessa dagar wald till rifsdagsman i andra lammaren. Du må tro att det war mycket högtidligt den dagen. Ef ter slutadt wal, Höll din bror Jonle till den nywalre det tal fom jag nu orda: grant går att återgifwa. Du förfrår mäl, att han fom wanligt, ertemporerare (eller hwad det heter) och gestitulirade titfom wåran pastor bynfar göra ibland; men fom du met, få har jag genom räfning och timmertumning få öfwat mitt minne att jag oftast ordagrant fan återgifwa en annans ord. Talet lydde få här: Min lära Donle! Då tu nn för första gången blifwit wald till representant för mår walkrets, wille jag lägga några allwarliga ord på ditt hjerta. Jag lan icke kläda mina tan far i wackra former, förtjenar derföre ide heller något beröm, men jag hoppas, att du har öfwerseende med mig, då jag fan försälra dig, att re äro soster af en fann patriot, fom, älskande intill döden sitt få: deruceland, fin frihet och fin ära, icke ryg: gar tillata för något offer, more det än alt rig få frvårt, för att uppfulta fin pligt fåfom en wintig medlem af fomiljen, fia: ten od) kyrlan Då jog äfven hoppas, att du är en sann menniskowän will jag härmedelst gör ra dig uppmärtfom på det sätt, hwarvå den sattige arbetaren tillgodogör sig sin förtjenta weckopenning. Ganska ofta in: träffar, att hen på Lörragsgmällen efter förrättadt arbete begifwer fig till en lönn: frog, der han för en ringa qvantitet 3 a 4 graders bränwin förstör den snappa weclpenningen, bwilken, rätt anwänd, fun: de till någon del trygga hans egen och de hemmawarandes tar fliga utfomft. Bes tlagligt nog finnas näftan mid alla bruk och mera befollade tralter nästen, der bräns win förfäljes; och ide nog vermer, utan en stor del af wåra hederwärda landthand: (ande, hwarmed landet är litsom öfmer: sälladt, drifwa och denna skamliga handel nära nog oinskrönkt. Den fom ide mar rlit i i tillfälle att taga saken närmare i sfärssådande, fan ite en gång ana huru