och uppeffringar är någon framgång att minna. Meddelanden från allmänheten. Rustsand d. 16 Ott. 1569. Min t. fon Sampe! Du stall ha mängen tack för ditt för: tomna bref aj ten 6 sistl. Ottober. Ane nu en gång fattar jag pennan för att derigenom bringa dig några uttryck af min jaderliga wäålwilja, bwillen det synes, som du nu mer slulle wilja föralta. Ja, fans hända, att jag äfteen denna gång förgäfwes bråkar min hjerna, men detta sår du taga på din egen sluldra, jag mill då åt minstene göra allt bwad jag lan för att tunna förmå dig att öfwergifwa den bana, du nu walt; och jag ffulle ide föga få mucket, om jag wore ensam, som hyste den äsigten, att du ide borde gå å bli slollävare, men till å må wåran pastor delar också min åfiat, och han, fom är få lärd, må wäl reta huru det förhåller fig med skollärarlallet, som du lallar det. Men jag får säga dig, som en wiss franeman fade om lonsul S.... Je ne sais quel diable ha mis å mes trousses; dock, fom man bäddar få ligger man. Då du nu ide fruktar att bli ffollärare derföre, att din lön blir få liten m. m., få stall jag säga dia någonting, som kommer att tillin tetgdra både vin och dina ger tifars samt alla skollärares sträfwanden att, såsom ni säger, lyfta swensta solket från mörtrets och fördomarnes trånga grifter, till friskare, friare och ljusare höjder. Ty jag hörde gammel Giljam uttra att, ehuru follskolan wisserligen ästadkommer mycket godt, få bör man ändå ide för mydet hylla densamma; ty han fa, och det war mycket font, att i ffolan lär fig bar nen läsa och förstå många saker, och detta är inte få bra, ty follet börjar få luft för låening och tan till å må ta till å frit . sera hu arichanda saler, fem herrfararna förr fått styra å ställa må fom de ha Des hagat; ja man fer ju, sa han, huru pö beln äfwen tillställer åtstilliga möten och dylikt och wågar till och mä rigta fina blickar mot den uräldriga thronen och detta, trodde han, att skolan till en for del siulle rå för. Och, sashan, det tan ju äfven hända, att folket få tag i otrosffrifter, hwilsa de ocksa läsa med for begärlighet och detta har ju naturligtvis ide något godt infivtande. Man fer ju huru många religions betännare fom uppkomma i wåra dagar, och hwem ffa wi tada derför? Jag ine stämmer fulllomligt i hans önslan: det more godt om folskolan wore Ånågont ng öfwergående, hwarmed han förmodligen menade ungefärligen få här: måtte mi upplefwa den dag, då hwarlen skollärare eller skola behörwee! Ja måtte den dag snart randas, då jag återfår min förloras de fon, och då wi stolråd lunde slippa bråka wår hjerna med saler, fom mi ine te alls begripa! Det förstås, att inte är jag nu mer få dum i den der foten, fom du tyckes föreställa dig, men det fins wäl många andra fom äro det, Gubben Giljam, fom nu är ledamot i första lungl. kammaren och är en mägta lärd man, men fom du ide tyder om derföre, ott han bes gagnar ten hatt fom farfars far bar Haft, ffall wäl också, förmorar jag, förjöta att göra fin åsigt gällande. Och ännu en gång fäger jag: hwartill tienar egentligen foltstolan? Hwartill tjenar det t. ex. att öfwa moderemålet, hwillet ju Hwarje mens niffa insuper med modersmjöllen? Hmwars till tjenar vet om en bonde wet att jorden är rund fom ett klot efter om hon är platt fom en panfota? Hwartill tjenar det, att han, t. ex. wet om Ansgarius war en munt från Tyskland eller från månen. Det är ju nog om han wet huru långt hans egen torfwa sträcker sig. Och ännu min dre nödwändigt är det för honom att lä fa zoologi eller hwad det allt kallas; ty sina egna hästar och lor känner han ändå igen lifa wäl fom gardisten kände igen sillen, fast hon hade klädt fig i pappers frack; och då förhållandet är nästan lila med alla andra faler fom förchafwas i skolan, få fon du mäl förstå, att både iag och många andra förftåndiga gubbar gillar br Giljams äsigt. Jag har aldrig gått i ffolan, men tan ändå skrifwa främningar lika bra fom länsman och få fan jag