Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1869, sida 3

man på jorden, är jag säker på, att detta möte skulle blifva min död. Strayt efter min tantes död antog jag min moders namn, Salowska, för att om möjligt alldeles försvinna för verldens blickar. Så snart jag ordnat allt, reste jag till Hamburg för att Söka inhemta upplysningar om Maria. Handelshuset, till hvilket vi afsände penningar, hade efter ordres utbetalat dem till en namngifven firma i Stettin. Jag reste dit, men erfor endast, att penningarne voro afhemtade, men hvarthän personen tagit vägen, kunde man ej säga mig. Sälunda var hvart spår af flyktingarne utplånadt, och jag har sedermera ej afhört dem. Jag sökte anställning som sällskapsdame och fann en sådan i ett furstligt hus i S:t Petersburg, hvarest man högaktade och älskade mig, och hvarifrån endast sonens närgångna efterhängsenhet förjagade mig. I Berlin, hvarthän jag sedan begaf mig, emottog jag anbud om plats hos bankiren Goldberger, hvilket jag äfven antog. Sådan är min förflutna lefnad. Jag har tillgifvit dem, som sålunda förbittrat min ungdom; måtte deras Samveten vara lika lätta som mitt. (Forts.)