Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1869, sida 3

vara så lika. För Guds skull, fly innan man arresterar er. I detta ögonblick upprycktes dörren och två polisbetjenter inträdde. Den ena gick rakt emot mig, medan den andre bevakade dörren. — Följ mig, sade den förre, och tog mig i armen. Vi lyckades ändtligen få fatt på er. Ni har nu tillräckligt länge gäckat våra efterspaningar. — Ni bedrar er, min herre, svarade jag, darrande af ångest. — Den visan känner jag. Vi veta allt för väl att ni är den rätta. Skräddarens son har känt igen er. Gör derför inga omständigheter. Den som har mod att mörda sitt späda barn, bör inte bäfva för straffet. Det hela är ju i alla fall endast en bagatell: bara femton års tukthus. Således framåt. Jag sjönk till mannen fötter, bad och besvor honom att ledsaga mig till botellet på det att han måtte blifva upplyst om misstaget, men allt var förgäfves. Jag sökte att muta honom för att få fly, men detta stärkte endast ännu mer hans öfvertygelse, och — 0, att jag måste nedskrifva det! att jag ej med mitt blod kan utplåna min skam! — jag blef af dem bortförd samt kastad i fängelse såsom en hjertlös banamörderska. Jag hade blifvit förrådd af den man,