lopp: af ntlsemnade fån något äswa steg 3 hundra ror, medan de en slild bankerna afwisa alla lånesökande, fom ej äro i tiufälle att anwånra minst 500 rodrs lån. År det då folkbankens bes nägenhet att i länewäa hjelpa mängen, fom man will åt? (Heldre borde det wäl wara twärtom.) Eller är det win: sten? Dermed förhåller vet fig få, att då fparbanten åt en del fattige, flitine insåttare ger ej blott ränta, utan oc premier af 1 till 5 rdr, fom funna motswara ganffa många procent; få utdelar deremot folkbanken lita ränta, tallad winst, åt alla fina delegare i förbållanbe till deras fult åragamla insatser. Men dessa insatser få — mårt mål! — för ingen relegare öfwerstiga 200 rer, och om tå folkbanken ger 9 procent, säsom sernast, blir winsten, räntan inberäknad, inalles 18 rdr för hwarje dels enare, fom bar full grundfondganrel. Det måtte wara ressa 1800 öre, fom lyst få stätligt i de taxeranres ögon och förlert dem att deraf söka afknappa nägra öre för staten och ytterligare några för kommunen; men detta synes oss ide mura billiat. Och klok är denna beskattning ingalunta. På rensamma skall staten förs tjena 24 rdr. Örebro stad bortåt 100 ror, båda tilsammans nära så stor summa, fom Örebro foltbants öfriga omkostnader unrer fjolåret?) Småsnälheten är för vem till föga rirekt nytta, men för ten reran befintliga follbanken reremot till wäsendtlig studa och för an: tra tilämnate folkbanker afskräckande. Men wi rrista tro, att dylita banter göra det allmänna ett gagn, wärdt mera, än 24 ror för stycket, och att fommu. nerna beltre borde stödja, än att söta undergräfwa dem. Örebro sparbank (tilll hwilken folkbanken stär i stor fördin. velse) fick unter många år åtnjuta fri lofal af staren, hwarjemte vefz beffut: tande ej ens ifrågafatt8. För foltban: fen bar staden gjort intet, men ress be skattningemän behaga i stället egna den: samma en dyrbar uppmärtsambet. Annorlunta ha tyskarne handlat. ÄÅnnu i denna dag, efter 17 årig foltbantöwerksambet, äro de flesta tyfta stater folkbankerna fullt skattefria. Det war, om wi ej irra oss, först i fjol, som man i ett par af kuriösa beskattningar nedtvnata tyska stater fom på ren tanken, att äfwen folkbankerna kunde mjölkas på slatt. Men hela rtet öfriga Tyskland betraltare ren åtgärden såsem ett oför: font prejeri. Till sist ett ord om winsten. Hmaraf tommer ven? Jo teraf, att förwaltningskostnaterna netsatts till otroligt litet i följd af sparbankens wälwilja för fin yngre broder, tjenstemånnens blyg: samma anspråk och sjelsuppoffring samt styrelseledamöternae beslut att perfonlis aen och utan gortynörelse draga en bes tydlig del af arbetebörvan unter tenna första tid, då folkbanken ännu ej bar råd att skäligen betala fitt eget arbete, em den skall funna göra besparingar till winnande of en högst nörig refervfond. Utan ressa samwerkante orsaker funnes wisserligen ännu ide någon foltbankeswinst; men det är af fålunda hop: komna smulor, fom staten och kommunen nn wilja genom sina beskattnings ) Folkbankens omkostnader bestego fig i fjol till 170 rdr 20 öre.