Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1869, sida 3

flyr inte för något pris i verlden. Jag vill, jag kan det inte! Ueldre skall verlden få erfara min skam och ditt förräderi. Din vän skall icke tro den historia, du söker inbilla honom; han skall snart märka förvexlingen och behandla mig med förakt. O, jag olyckliga! Om jag blott hade mod att anförtro alltsammans til min moder. — Rättfärdige Gud; utropade nu en stämma, som jag igenkände vara Alexanders. Din moder? Begriper du då inte, olyckliga barn, att hon skall vara obeveklig, att hon skall förskjuta och förbanna dig. Det gifves ingen annan utväg än att fly. I går ville du ju det. Allt är i ordning. Emil väntar i en vagn för att föra dig till Mainz, hvarest da afvaktar det förestående så sorgliga ögonblicket och hvarifrån jag sedan afhemtar dig. Emil är en trofast och tystlåten vän. I morgon är du i Mainz i de bästa händer. Dröj derför inte. Hvar minuts dröjsmål ökar faran. Om du älskar mig så kom. — Svär mig då ännu en gång, bad Maria under snyftningar, men uppenbart vunnen för hans planer, att du inte gifter dig med Paula, utan heldre tillstär allt — svär, att du genast följer efter mig, så snart du blir befriad ifrån Paula, så att vår förening kan välsignas genom prestens hand. — Det svär jag! utropade Alexan