Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1869, sida 2

Chavignon, den yngste sonen af en genom franska revolutionen är 1830 utarmade familj. den mest framstående. Hans musikaliska talang gjorde, att jag städse betraktade honom som en kärkommen gäst, och obemärkt blefvo våra hjertan ett byte för en ljuf makt, som till sist endast skulle bereda mig namnlösa lidanden och en smärtsam erfarenhet. Saart insag jag, att jag älskade Alexander och vissheten om hans genkärlek höll snart sitt intåg i mitt hjerta. Omedelbart derefter förklarade han sin kärlek, den moderliga värdinnan välsignade vår förbindelse och vi blefvo framställde för vara vänner såsom förlofvade. Chavignon beklädde ett embete och min förmögenhet tryggade dessutom vår existens. Sålänge Alexander eftersträfvade min kärlek, hade han ingen blick för Maria. hvilken städse var det lifliga elementet i familjekretsen, och mer behandlades såsom ett barn, hvilket man aktar, men knappast hade han försäkrat sig om min hand, förr än han blef märkbart kallare och ej mera faun sådan smak i våra musikaliska sysselsättningar som för Marias barnsliga prat. Åfven jag var nog förblindad att skratta åt Marias därskaper, och ej sällan skänka henne beröm för denna obundna munterhet. Sa försvann det andra året af vår förlofni.gstid — jag bade uppskutit vår förening i wenn