Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1869, sida 3

salongen, hvarest Sascha, Aima och tante Clara öfverraskade honom med omfamningar och ömhetsbetygelser. Fru Goldberger med son hade gätt ut på en promenad, då man ej underrättat dem om Richards ankomst, hvarför de heller ej kunde vänta honom. Richard hade i många afseenden vunnit mycket på sin sista resa. Hans höga, kraftfulla växt, hans klara, lifsfriska hy, utan den ringaste anstrykning af sjuklighet, hans fritt tecknade profil, de blåa, strålande, uttrycksfulla ögonen, den fina munnen, prydd af de hvitaste tänder samt omsluten af ett vackert, väl vårdadt skägg, det blonda, lockiga håret — lägger man härtill hans eleganta toilette, samt hans eleganta sätt att föra sig, måste man erkänna, att han var en intressant ung man, isynnerbet som hans inre egenskaper öfverstrålade de kroppsliga. — Nu till tante! utropade Richard, sedan han återgäldat de på honom slösade ömhetsbetygelserna. Sascha införde honom i det matt upplysta sjukrummet. Sedan han der qvarstannat öfver en timma, samt sedan förfriskat sig litet, sände han bud till Emil samt anmodade honom om ett samtal. mil, som blef högst förvånad öfver Richards ankomst, infann sig likväl oförtöfvadt i salongen, hvarest Richard väntade honom. De båda herrarne helsade höfligt på hvarandra