Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1869, sida 2

liga afton, uppvaknade grefvinnan plötsligt och kände för första gången igen sin omgifning. Haltt slumrande satt Sascha i en ländstol vid modrens säng, och denna fick knappast syn på det älskade barnet, förrän den förfärliga belägenheten stod klar för hennes själ. Hon kände sig oändligt svag och lidande, men likväl stark nog för att öfvertänka det skedda. Hon måste då erkänna tör sig sjelf, att hon var i den mannens våld, som fordrade ett så högt pris för sin tystlåtenhet. Ärven om det skulle lyckas henne att öfvertyga Emil om hans misstag, som bon med tillhjep af dessa papper hade gjort med generalen, var likväl hennes ära fläckad, om blott ett ord af dessa pappers innehåll kom till allmänhetens kännedom. Och hennes ära var längre hennes egendom, den tillhörde hennes barn och det namn hon bar. Ånnu omsväfvade sjukdom och feber hennes eljest så starka själ, ännu darrade hon under intrycket af det uppletvade förfärliga ögonblicket, och deraf kom det sig att hon, som eljest hade en stark karakter, nu var svag och bängaf sig åt möjligheten af att med sin dotters hand kunna köpa tystlåtenbet af denne man, som så förstört lifvets lycka för henne. Då vaknade Sascha, och i det hon sag modrens klara blickar fästade på sig, grep hon den sjukas hand och