Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1869, sida 2

hennes panna, ögon och mun med tusende varma kyssar, samt återkallade henne till lifvet med de ömmaste smeknamn. Under dessa smekningar uppvakrade barnet, och begge lago en lång stund i hvarandras armar. bå sprang den unga flickan plötsligt upp och utropade: — Moder, vi glömma att vi ega en beskyddare och försvarare, som säkert skall bringa oss tröst och råd i denna förfärliga belägenhet. I går morgon inträffar han i Wien och väntar der underrättelser huruvida han skall komma hit eller göra palatset i ordning till vårt emottagande. Låt oss bedja Richard genast komma hit, och han skall bringa oss tröst och hjelp. — Du har rätt, mitt barn, utropade modren. Gif mig skrifmaterialier, så vill jag genast skrifva till honom. Du kan bifoga några ord och sedan skicka ett ridande bud till närmaste poststation. Så skedde. De båda qvinnorna samtalade ännu, men med lättare hjertan, ända till dagens inbrott, och de beslöto, att ej lemna någon tillträde till sjukrummet mer än läkaren, tante Clara och Casimir, under förevändning att den sjuka var för svag för att kunna emottaga några besök. Allmänt hoppades man, att fru Goldberger och hennes son skulle afresa från slottet, så snart de om morgonen