Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1869, sida 2

flicka, hvilken då utgjorde föremålet för alla hans tankar och önskningar. Två år förflöto under denna fafänga strid och hans hjerta led verkligen af att se den sålunda verkligt älskade föras till altaret af en rik och vacker nygift furste. Från detta ögonblick kastade han sig med hejdlös fart in i pariserlifvets brusande malström och om han ej varit son af en rik bankir och redan med modersmjölken insupit medvetandet om en säker ekonomisk öfverlägsenhet, skulle han säkert hafva förstört förmögenheten genom det vilda lit han förde. Men hr Emil Goldberger var en värdig son till sina föläldrar och han förmådde derför säga till sig sjelf: yhärintill och icke vidare)p och hans kassa undgick det vanliga ödet att blifva i grund utplundrad. Men om hans kassa ej blef fullkomligt ruinerad genom detta vilda lif, tillkännagaf likväl hans utseende, att hans kropp ej var alldeles så stark som hans pung. 4, Det var en dyster höstafton — de affallna löfven rasslade för vinden och berättade för hvarandra, som gamla tandlösa gubbar och qvinnor, om försvunna och för dem aldrig återrers sommarfröjder — väderflöjeln på den gamla bykyrkan vred sig