Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1869, sida 2

på jorden, ingen ånger, ingen förtviflan, kan göra din gerning god igen. Samtidigt med denna poetiska äskådning af lifvet och menniskorna, som blifvit hans andra natur, och som han en gång hoppades att verkliggöra, tronade i hans själ on himmelsk bild och uppfyllde den med en sann lycka. Tillgifvenheten för det barn, som tusende gånger med sina små armar omslingrat hans hals och under årens lopp bibehållit sin ömhet för honom, hade förvandlat sig i en stor, helig kärlek för ungmön, och ingen kunde betvifla deras ömsetidiga böjelse för hvarandra, som såg Saschas blyga rodnad då Richard nalkades, eller när båda arm i arm genomvandrade den sköna park, som omgaf slottet. Föräldrarne sågo med glädje dessa unga hjertans förbund, och beslutade att ej företaga något, för att ej framkalla en katastrof, men äfven att med jubel samtycka, då deras bifallen gång begärdes, Alma blef, då hon endast var 17 år, gift med en rik och bildad man, grefve Wernberg, som egde ett gods i närheten och hvars lycka hon skapade på samma gång som sin egen. Bankiren Goldberger och hans fru besökte några veckor hvarje år den fordna sällskapsdamen och Paula hade mycket besvär med att trösta den stackars modren, hvars enda son vållade