Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1869, sida 2

på resor, för att derefter öfvertaga värden öfver de efter fadren ärfda godsen. Hans föresats att blifva en vän och fader för sina uuderlydande, att skapa deras välstånd genom att understödja deras flit och industri, var så fast och oryaglig, att både tankar och handlingar voro riktade deråt, och han redan verkade till detta stora, ett ädelt hjertas värdiga mål. Gevom att inverka på farbrodren gjorde han redan mycket godt och denne förträfflige man understödde med råd och dåd, med vis försigtighet, den unge mannens ädla strafvanden. Ack, hvad det är skönt, hvad det är kristligt skönt att kunna älska sina medmenniskor! Den som kan det ännu eger ej rätt att klaga öfver någon olycka. Men den, som genom förräderi och tusen bedragna förhoppningar, genom lidna oförrätter, genom köld och egoism från menuiskornas sida, beröfvas lifvets renaste, skönaste poesi och kärleken till sin nästa, den kan isanning kallas olycklig och eländig. Icke den är den fräckaste tjufven, som frånröfvar tiggaren hans sista brödbit och ser honom svälta ihjäl — men stjäl kärleken ur ett ädelt hjerta, beröfva det tron på menniskan och dess värde, och du har begått ett skändligt brott, du har dräpt en själ, och intet