Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1869, sida 3

Ett är derefter lyckliggjorde Paula sin make genom att skänka honom en dotter, som blef uppkallad efter gudmodren, den ryska furstinnan, hos hvilken Paula vistats i två är, och hvars hus hon endast hade lemnat för att undgå sonens förföljelser. Den lilla erhöll namnet Alexandra, med den ryska förkortningen Sascha, Saschinka, och den mäktiga, rika grefvinnan utbad sig af grefven såsom en gunst, att få hafva något inflytande, om äfven indirekt, öfver sin guddotters uppfostran. Grefven afsände ofta, efter rådplägning med sin hustru, bref till aflägsna orter, hvilka han alltid sjelf bar till postkontoret, och efter hvarje sådant samtal säg man den unga grefvinnan biek och lidande. Med förgråtna ögon sökte hon ensamheten och det fordrades flere dagar samt barnens ömhet för att återföra henne till det glada, lyckliga lifvet. Flera barn följde efter den lilla Sascha, men blott en enda son öfverlefde de spädaste åren, och han betraktades såsom den blifvande arfvingen till det ärofulla namnet. Med samma kärlek som för sina egna barn uppfostrade Paula fosterbarnen, men isynnerhet Richard, hvilken älskade oah förgudade sin sköna styfmoder, och hvilken betraktade Sascha såsom en äkta perla. (Forts.)