Då hviskade betjenten till shennes nådo, att generalen, med sin lilla sexåriga dotter i detsamma iuträdt i sällskapsdamens rum. Paula hade först nekat att emottaga honom, men generalen hade då förklarat, att han ej ämnade på ett sådant sätt låta afvisa sig, hvarefter han raskt inträdt irummet. Den stackars judinnan utstod fruktansvärda qval. Hennes värdighet och egenskapen af värdinna fordrade att hon lugnt blef qvarsittande samt leende samtalade med likgiltiga personer om likgiltiga ämnen, medan hon nästan förgicks af nyfikenhet, ock gerna gifvit ett par af sina dyrbaraste örhängen för att få veta hvad som föregick i sällskapsdamens rum. Hon ryckte så otåligt stolen fram och tillbaka och visade en sådan oro, att till och med hennes äkta man, som vanligtvis hastigare uppdagade allt annat på jorden, än hvad som angick hans osöta Rosalies, varseblef hennes sinnesrörelse. — Mår du inte bra, Rosalie lilla? trågade hr Goldberger med ett oroligt u:tryck i sitt ansigte. Du förefaller så orolig, så ... Judinnan stod redan i begrepp att begagna sig af denna välkomna hjelp och förklara sig opasslig, för att få lemna bordet och intaga sin plats vid nyckelhålet, då dörren öppnades och