trädde i förmaket, hade hon afsändt ofvanstående biljett. Hennes nådp emottog henne med ett mycket surt ansigte, från hvilket det milda, fina uttryck, som hon alltid begagnade i salongerna, var försvunnet. Hon hade i hemlighet kändt sig smickrad af, att den högtstående generalen och grefven, på hvilken så många förnäma damer kastade sina blickar, just gjort sitt val i hennes hus. — Husmodren betraktade detta anbud från generalens sida såsom varande en obeskriflig lycka för hennes sällskapsdam, och trodde Paula vara förryckt, då bon afvisade honom. Derföre hade hon föresatt sig att riktigt lexa upp en så oförnuftig varelse, och derföre hade hon i dag ifört sitt intetsägande ansigte en mycket onådig fason. Men då hon såg Paulas bleka och lidande ansigte samt varseblef hennes synliga ansträngningar för att bibehålla fattning och lugn, vaknade en bättre känsla i judionans hjerta. Med all sin själssvaghet och medfödda penningestolthet, egde likväl fru Goldberger ett godt hjerta. — Nå, min engel, begynte hon efter flera misslyckade försök att föra samtalet på det, som allena sysselsatte hennes tankar, låt oss nu komma till hufvudsaken. Säg mig, hvad är egentligen er mening med att afslå grefvens