Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1869, sida 2

hvarje rad bär vittne om er karakters mildhet och godhet. ollerr grefve, jag kan och törs, hvilket jag djupt beklagar, ej emottaga den ära, som ni visar mig genom ert anbud — jag kan och vågar icke, och denna vägran att emottaga en sann lycka — jag tillstår det öppenhjertligt — har endast siu grund i olycksaliga förhållanden, som en för mig helig pligt pålägger mig. Mottag den försäkran, att jag, om denna pligt ej funnes, med tacksamhet och ett uppriktigt hjerta hade mottagit den ära, hvarmed ni i ert godhet ville hedra mig, ja, att ingen annan tidigare böjelse har bestämt min vägran. Vore jag herre öfver mina handlingar, skulle jag, genom att blifva edra barns uppfostrarinna och den ädlaste mans maka, finna en rik ersättning för den förlust af all jordisk lycka, som jag lidit genom en kedja af förfärliga olyckor. oMåtte suart ett lyckligt val göra er skadeslös för bvad ni genom min ofrivilliga vägran fått utstå och måtte ni ej alldeles och för beständigt fråntaga mig den välvilliga uppmärksamhet, som ui hittills skänkt mig! Mera kan och vågar jag ej säga. Mottag försäkriogen om den största högaktning af er hängifna Paula Salovski. Då Paula några timmar derefter in