Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1869, sida 2

göra för en långt äldre man, utan fast, mer den tillit ni visade mig, det utbildade förstånd ni eger, som, efter min uppfattning, bör sätta värde på en, icke ung, men aktad make, hvilken älskar och afgudar er! vJag behöfver en samvestgrann uppfostrarinna för mina fosterbarn, hvilka Jag älskar, som om de vore mina egna, och hvars vård jag ej vill anförtro åt en lejd person; jag önskar gifva mitt hus en herrskarinna, hvilken äfven intager en plats i mitt sedan många år tomma bjerta. Jag har endast älskat en gång i mitt lif, ty mitt sista äktenskap ingick jag endast af förnuftsskäl, likväl gjorde ömsesidig aktning denna förbindelse rätt lycklig. Om jag nu låter mitt 45-åriga hjerta taga ut sin rätt, fruktar jag mindre för att göra mig löjlig, än att drabbas af en motgång — dessvärre bar det sista redan skett! i Ni har afslagit min hand, utan att anföra några bevekelsegrunder, och afsigten med dessa rader är derföre den, att bedja er öppet och ärligt säga mig, om det blott är min framskridna ålder, som bestämt er, eller om andra orsaker ligga till grund för er vägran. Kanhända — 0o, förlat ett hängifvet hjertas svaghet — kanhända kunna dessa hinder besegras. Dock, jag motsäger mig sjelf, om jag låter ett hopp framskymta, som