Ett drama inneslutet i ett fickur. (Skizz of Paul Sauniere). Då man wanrrar genom Paris, tänker man ide på, att man nästan mid hwarje steg, få att säga snuddar mid ett lidande, eller bur förfärliga fmäre tor de ofta kostat fina tillwerkare dessa ögat förblindande industrialster, hwilka såsem leende frestelser framblicka i de stora magasinernas fönster. Palais-Royal är ide mer, hwad det fordom war. Den feberaktiga werksambeten, fom rätte derinom, har betyrligt förminskats till följd af stadens utmid gande! Det åtnjuter likwäl fortfarande ett stort anfeende såsom den fina fte smakens och lyxens hemwist. För många år sedan stannade jag, litsom de flesta andra, alltid mid en ur: makares butik, när jag passerade genom halleriet Valais. Mirt i fönstret låg ett ur, fom war få olikt allt, hwad jag förut fett att jag beständigt undrade med hwilka ins strumenters tillbielp det mar förfärrigatt. Hwilket gränslöst tälamod hade vet ej erfordrate till detta mästerwerks fullbordande, Priset på detsamma war också faststålldt till 10,000 francs. Detta pris narrade mig att småle och erinrate mig och dockan, fom kunde fäga: ypappa och pappa samt enrast kostade 500 francs. Hwar gång, jag närmade mig fönstret, gjorde jag mia helt tyst den frågan om det märtwärdiga uret ännu war såldt.