se frågan ur öfwerwågande merkantil synpunkt. Detta deras ifriga bemör tande att förneka sjelfwa faktum, öfmer? afwerkningen, od) på denna grund bes Fimpa statens rätt att mellankomma, leter bod terhän, att när detta omtwir ftare faktum är tillräckliat ådagalagdt och såleres motståndets hufwurwärn neds brutet denna statens rätt mäste ertännas. Få lära wäl nemligen de wara, som sätta individens intresse få sframom ftatens, att ide ens då när kustlandet more tal hugget, och ö ra lantet få beröfmart all gröfre stog, att på maneåldrar icke någon bruks eller sågswerksegendom derpå kunde grundas — att icke ens då, säga wi, Swenska folkets regering och representation skulle ega att wirtaga nåara åtgärder för skogens skyddande. Har staten i detta längre avancerade stadium rätt att lagstifta, så har densamma rätt nu. Frågan är två enras:: hwilketdera är mera helsosamt, mera praktiskt och förorsakar mindre strypning: att mellantomma medan ännu så stor skogstillgång föresinnes, att egendomar funna för frame tiden uppehållas och nya skapas, eller att dermed uppskjuta till dess en absolut stoppning af all rörelse blefwe en följd af ingripandet; en sioppning så mycket wådligare, som befolkningen under så mycket längre tid hunnit betrakta detta febertillsånd fom ett normaltillstånd. Twekan mellan att wictaga operationen nu, eller i en framtid blifwer twekan emels lan att amputera en tå eller dermed upp: skjuta, förbehållande fig att när fall: branden hunnit antaga mera hotande dimensioner då fatta sitt beslut. Att staten eger rätt att widtaga ätgärder till förekommande af en nationalolycka, behöfwer ide i någon konstitution ute sättas; ty den ålrsta af alla fonftitutios ner, den oskrifna, hwarigenom swenska nationen utgör ett samhälle, har i nödwänrigheten af sjelfbewarelse fin grund. — Då wi yrka statens rätt att waka öfwer skötseln af landets skogar, få alle männa som enskilda, få yrka wi oc att stuten wid detta sitt ingripande skall tillwägagå med minsta möjliga rubbning af bestående förhållanden. Den kan detta, såwida den ide med sitt mellankommande alltför länge uppskjuter. Länge nog hafwa handeln och spekulationen enfams me beherrskat terrängen och de mera fons serverande krafterna skjutits å sido. Det är tid att kalla till lif och uppmuntra dessa sednare och rymetelst skapa konserverande skogsintressen. 3 ven mån detta lyckas, den i mån bes frias och ftaten ifrån den mera mins utiösa uppsigten öfwer bhwarje ens stilts skog. En fåran uppsigt more alltid förenad med sådana swårigheter och trakasserier, att man mäste önska densamma så litet som möiligt komma ifråga. Det förslag, fom ursprungligen förs anledt detta skogsmöte, lärer hufmubde sakligen gå ut på att bana wäg för bil dandet af waraktiga ffoggependomar, ftälls da under statens öfweruppseende. Ges nom att merwerka härtill handlade ftas ten fom lagstiftare. Genom att förfumma detta och sedermera nödgas att utse öfwa specialuppsigten komme bon att endast uppträra fom fiskal. Hittills har staten enrast fungerat som auktionist. Hufwursumman af det sagda kan sammanfattas i få ord: staten eger rätt att widtaga för det allmännas bestånd nörwändiga åtgärder. Skogolagstiftningen för skötseln af privat skog är en för det allmännas bestånd nörwändig åtaärd. Ergo eger staten rätt att för slötseln af privat skog lagstifta. Ett drama inneslutet i ett fickur. (Skizz of Paul Sauniere). Då man wanrdrar genom Paris, täns far man ifo Hå aft man nåstan mid