Besittningen af en sällsynt musikalisk talang, hvarmed hennes nåd skröt, som om hon sjelf innehade densamma, gjorde snart den unga damen till en perla vid de soirger, som bankiren föranstaitade tvenne gånger hvarje vecka. Ingen af de besökande var fritagen från frågorna: har ni hört min sällskapsdam spela?? ohvilken smak! hvilket föredragb oni skulle höra henne lio man kan bli hänryckt öfver ett sådant spel!o Mag betalar henne visserligen mer än mina föregående sällskapsdamer, men det är hon sannerligen värd h Och Paula spelade, så ofta hon blef anmodad derom, utan att visa något missnöje eller behöfva stora förberedelser. Om hon började medan den mest lifliga konversation rådde isalongen, förstummades genast alla tungor vid de första takterna, och hvarje åhörare lyssnade uppmärksamt till den bleka flickans hänförande spel. Paula var väl växt, lång, smal och fyllig. Ilennes anletsdrag voro fina, hennes mörka ögon förtrollande, hennes hår bläsvart och glänsande, och hela bennes företeelse egnad att uppväcka beundran. Men, en marmoraktig blekhet förjagade ofta rosenfärgen från hennes kinder, och öfver de fiat bildade läpparne spelade ofta ett bittert drag, som gjorde ett obeskrifligt intryck. En ständigt enkel, men utsökt och elegant