Norrländska Korrespondenten – 28 september 1869, sida 3

göra sig en ära af att blifva den rike, ansedde generalens mätress. Desto större blef skandalen, desto obarmhertigare föllo de onda tungorna öfver dem begge, då nyheten en dag blef offentlig derigenom att generalen på fullt allvar anhöll om sällskapsdamens hand och på fullt allvar fick — korgen. Detta föreföll alla otroligt, och man försökte i det längsta att betvifla möjligheten häraf, men slutligen såg man sig nödsakad att tro den famösa historien och man hämnade sig med att på det obarmhertigaste nedsvärta den unga flickans goda namn och rykte. Men vi, som hafva rätt och makt att blicka in bakom kulisserna, vi fråga på allvar den unda flickan, hvarför hon visade ifrån sig ett så lysande anbud, som tusentals förnama och sköna damer eftersträfvade; vi fråga henne, hvarför hon försmådde en ära, som mångdubbelt öfversteg hennes djerfvaste drömmar. Hon, den namnlösa, tjenande flickan, försmådde att blifva den bästa, ädlaste, mest ansedde mans gemål. Hvilken djerfhet! Samma afton Paula hade afsändt det skriftligen affattade afslaget på generalens frieri, återfinna vi henne i det för hennes räkning upplåtna rummet. (Forts.)