Norrländska Korrespondenten – 28 september 1869, sida 2

barn som om de varit hans egna och öfverlät omsorgen om dem med full tillförsigt till sin hustru, öfvertygad om att de erhöllo den bästa uppfostran och vård. Sålunda hade Richard nått sitt fjortonde och Alma sitt fjerde år, då deras vårdarinna genom ett nervslag blef ryckt ifrån dem. Generalen sörjde djupt sin ädla maka. Likväl tog kärleken ingen del i denna sorg, då äktenskapet var knutet utan Amors biträde och den lilla skälmen ej under detsamma infunnit sig. Den ännu rörlige mannen tröstade sig snart öfver förlusten, och det såg ut, som om han ej hyste afsky för att ännu en gång fylla den tomma platsen vid sin sida. En syster till hans döda hustru, enka efter en lägre tjensteman, af barnen kallad Tante Claras, öfvertog vården om huset samt de för andra gången moderlösa barnen. Det kunde ej fela att generalen, behaglig i sitt umgänge med damer, rik och på en upphöjd plats i samhället, skulle blifva ett föremål för giftaslystna damers smägtande ögonkast, men det dröjde längre än man hade väntat innan han kastade sin näsduk, hvarför äfven några otäliga beundrarinnor voro nära att uppgifva kampen om det ordenssmyckade bytet. Då visade sig en ny stjerna på ho