umdersöorntunar art luflttreftsems sulmimutlsättning och af underjortiska gasarter, samt ett antal fmärre uppsatser om ämnen ur metallurgien och geognosien. Men allt detta war endast småfsaker; i Hum: boldts själ hade planen till en stor upp: täctsresa, hwilken närdes lika wäl af hans lärare Campe som af hans wän, werlteomseglaren G. Forster, i många år warit det sista målet för alla hans önskningar, studier och ansträngningar. Af ven sälerhet, hwarmed han omerdele bart efter fin ankomst till Syramerifa börjare fina arbeten, och isynnerhet af stora refultater, fom han uppnådde une ter 5 årg wistande derstädes, fan man sluta till ten ypperliga förberedelse, fom Humbolet förwärfwat sig. Otto. Peschel säger i detta hänseende om honom: Deri består hemligheten af hans storhet, att han tillegnat fia alla i adertonde årbuns dradet wunna kunskaper och först anwändt dem som resande forskare. Hars själs riftning, hwillen blifwit hang århun trares själsriktning och fom kanske klarast uppenbarar sig i hans beskrifning öfwer nya Spanien, sötte i allt efter jemförelse, ty det enskildas betydelse wi far fig först genom dess ställning i vet bela. Ar 1804 landsteg Humboldt åter i Europa med fin kamrat Bonpland. Far star man eu blid på den månad publilationer, fom omfatta resultaterna af danna resa, få står man förwånad öfwer så mycken rikedom oc månasiktighet. Och det är icke de behandlade ämnenas antal och olikhet, ide heller tet djup cd den salkännedom, hwarmet allt är be: arbetudt, fom göra det största intrycket, utan redan här är det Kosmos stora tanke, fom beherrskar hwarje enskild betraltelse, som skimrar igenom öfwerallt och aldrig tillåter oss att försjnnka i bes taljernas rikedom, utan alltid hänwisar oss till det enskildas förhållande till det hela, till hwarje warelses sammanhana med dess närmare eller fjermare omaifning, och i sista instansen till heta far pelsens ewighet. Att betrakta alt ffapatt fom ett enda sammanhängande helt, detta är den tanke, fom för Humboldt stod öfwer alla denna resas enskilda res sultater och som hädanefter ledde hans arbeten. Denna tanke är en af de höns I sta flodmärlena på mensklighetens ftränver, en ird, fom skall bestå, lefwande bes slå, så länge det finnes menniskor, hwilka tänka på fia och werlden. Till en får ran höjd bare före Humboldt mwerlrvå: åskärningen aldrig höjt fia och högre fan den ide böja fia. Enffilda forffnins gar må fylla de tomrum, hwilka ligga emellan de saker fom wi se och denna tanke, med grunden för allt widare bya: glande och horifonten för allt wårt for: skande har Humboldt aifwit of Der: I utöfwer komma wi ide i någon riktning, åäfwen om wåra kunskapers krets wide gade sig oäntliat Wi må mer tankar eller instrumenter tränga in i jordens medelpunkt eler beröra wårt solsystems aränsor, wi må gå tillbaka till det or ganiska lifwets första början på wår jord — men uppfattningen af hela skapelsen fom en enhetsorganism, skall icke för: änpras. Humboltts andliaa riktnina är den menskliga andens riktning. Den måste blifwa det. Den war ide född i fu derkammaren eller i laboratoriet, den har framgått af att fördjupa fig i pamr malt och nytt, främmande och eaet, we tenskap och lif. Hans naturåffådning är en enhetsåskådning. Widsträckt som werlden, hwilken den will omfatta, ftorartad, ståndigt, fom den ande, hwilken fötde den, är den till fin natur den ende fullt berättigade werltsåskådning i nu tid och framtid. Den lifwar wetenffaven och) förandligar lifwet, den uppbåfwer hwarje enfidighet och blifwer grunt walen för sann menniskokärlek, emedan ren lär oss att uppskatta och förstå allt efter dess eget wäsende. Denne forskare skånkte oss inga byn: nadestenar, intet dört materiel af fakta, utan ban skänkte of werktya, oförgänal liga werktyn, bwilka redan blifwit beAA F Mmsfontsfgs BÅRnNLOY Ach oldvia