Hundrade ärsdagen af Alexander von Hnnboldts födelsc firades ten 14 dennes men stora bög: tirlinheter i ÅBartin. Cnär sosten skulle ega en rent tommunal karakter, woro endast de med staten i förbintelse får ente högre embetsmännen och hereråborgarne inbjurna, men icke ministrarne. Som stadens heteregäster woro inbjuds na: general-fältmarskalken arefwe Wranz gel, såsom den entre i Berlin boende he dersborgaren, guvernören grefwe Walterfee, kommendanten grefwe BismardBoblen, öfwerpresident v. Jagom, polispresident v. Wurmb, direltören för mi nifterial-byganadstommisfionen — Pehles mann, reftorn wid universitetet, wetens slapsakademiens sekreterare, och vireftö ren för provincial skollostegict, geheimer råtet Reichenan; dessutom en riprefens tant för k. k. geografiska sällskapet i Wien, d:r Ruthner, representanten för geografiska sällskapet i Leipzig, der Des litsch, representanten för geografiska säll skapet i Berlin, der Bastian, direktören för botaniska trärgården, prof. d:r Braun, samt hofträdgårdsmästaren Maver, hwilten uppgjort planen för anläggningen af den s. t. Humboldthain. Alexander v Humboldt uppträrde fom naturferskare under särdeles gynnsamma omständigheter. Det förra århundradets sista decennier sågo en rörelse uppsta och gripa omkring fia inom natuvmwetens skaperna, hwilken på sitt sätt bilvade en parallel aätillnalittitiga röre fer i de eurce peist follens politiska och artiftiffa, for ciala och filesofiska lefnodskretsar. At: slilliaa wintiau arenar uf tessa wetene skaper hade wid tenna tid of geniauliska forskure blifwit wäcktu ur århundrarens drömlif. Åba gåtor, till och mer de