Norrländska Korrespondenten – 24 september 1869, sida 2

. En Carolin. Historisk skizz från Carl XT:s och XII:s tid af Wilhelmina Stålberg. (Forts. fr. föreg. n:r) Frid med dig, emellertid, du innerligt afhållna. Du var min ungdoms gköna brud och min mannaålders trogna vän; väl, att jag ändå får knäböja vid torfvan här, som höljer ditt kalla stoft, när det blef mig förnekadt, att finna din varma famn. — Aunu en gäng: frid med dig!) Ian steg nu upp och stapplade från grafven, samt bort från kyrkogården. Hvarthän skulle han nu begifva sig? Hans gård låg i aska och så gjorde äfven grannarnas. Hvem skulle herbergera den trötte vandraren? För aderton, ja, ännu för femton år sedan, hade han varit rik, varit en bland de mest välbergade bönder på sin ort; nu egde han intet. En visst icke till åren gammal, men dock af strapatser, umbäranden och lidanden i förtid åldrad carolin vandrade han nu här, utfattig, som den fattigaste tiggare, och hade intet att luta sitt hufvud till. Just som han gick och funderade