Norrländska Korrespondenten – 24 september 1869, sida 2

ster, visserligen endast med oljade pappersrutor, men dock så, att dagen insläpptes. Medan carolinen arbetade härpå fick han mat och nattherberge hos pastorn, men så snart hans nya bostad blef färdig tackade han och begaf sig dit. Nu började för honom en verksam tid; ty som det var ondt om arbetsföra karlar och ruinerna skulle undanrödjas och bortföras, i och för ny tomtreglering, sedan kronan beviljat understöd åt den olyckliga byn, så arbetade Jon flitigt och fick temligen bra betaldt. På lediga stunder slöjdade han åt sig sjelf, först ett bord, så en stol, så en bänk, slutligen en säng o. s. v. och alltefter som förtjensten ökades skaffade han sig hvarjehanda, som han oundgängligen behöfde, deribland en präktig fårskinnsfäll. Sängkläderna bestodo af hö och halm. Litet kokkärl och andra köksredskaper kommo så småningom och efter förloppet af ett år hade caroliuen skaffat sig en get, som var honom en riktig skatt, ty den försedde honom med mjölk till det tarfliga brödet. Så förflöto åter ett par år och Röbäcks by började så småningom, att i vida vackrare skick än förr uppstå ur ruinerna. Jon Knapp hade förkofrat sig mycket, allt genom sin utomordentliga arbetsamhet och husbållsaktighet; ty om sommaren gick han på