Norrländska Korrespondenten – 24 september 1869, sida 2

gon af de byar, hvilka blifvit mera skonade, än Röbäck, sade pastorn: Du får stanna hos mig, så länge, tills du får någon utvägo — Gud signe pastorn för det! — utbrast Jon med af gladaste tacksamhet tindrande ögon. Det skall inte bli länge jag besvärar; ty redan från i morgon skall jag börja gräfva mig en jordkula här någorstädes, i närheten af byn. En jordkula! Hvad skall du med den?) — Jag skall bo der, förståsBo i en jordkula! Det kan ej vara ditt allvaro — Jo, fullväl är det så, pastor. Jag har under tio års tid fått vänja mig af med att sofva under tak och i varma stugor och kamrar, såsom förr i verlden, och en jordkula blir nog bra för mig, ensamme stackare, endast jag inreder den som sig bör. Pastorn trodde icke mycket härpå, men blef ej litet förvånad, då han märkte, att Jon redan följande dagen, började sätta sin föresats i verket. Han arbetade flitigt och innan man visste ordet af var hålan färdig och så beqväm som egaren kunde önska, ty den var rymlig och det första han tänkte på var att förse den med en eldstad i midten, ett rymligt rökhål, med lucka, och ändtligen med en tjock och bastant dörr, hvilken hade ett stort fön