Norrländska Korrespondenten – 17 september 1869, sida 4

tet? År precsen ännu fri, få fri fom den bör wara? Nej, experimentet har ide lyckats! Den konstitutionella monarkien har wisat fia wara en blott och bar fiktion, en politisk humbug, tillfrersställande måhånda folk fom ännu lefwa i i ett slags barndomgtilftånd, men ingalunda fullmyndiga nar tioner. Att så är, derom synes man litet ha kommit till medwetande hwarstädes. Der: med är också klaven gifwen till demofratiens handlingssätt. Republiken har blifwit ett stort önskningsmål, för hwilket alla sanna demokrater måste arbeta. Ty det fan numera ide förnekas, att mellan folken och dynastierna råder alles städes ett siendtligt förhållande, mera och mindre bjert framträdande alltefter måts tet af de krafter fom finnas å ena eller an: dra sidan. En försoning mellan monars kien och folkmakten måste numera anses omöjlig. Det kan och fär icke finnas mera än en statsmakt, follets. Derpå skola furstarne aldrig ingå. De skola aldrig bifalla att blifwa blott och bart werkställare af folkets wilja. Folken å sin sida skola aldrig afstå från denna fordran — och derföre är ingen förfor nina möjlig. Öfwerallt börjar man också komma från ord till sak. Hwardera parten inser mice ket wäl, hwad striden gäller. En foms promiss fan wisserligen här och der till någon tid upprätthålla status quo, men också blott till någon tid. Demokratien måfte taga fitt parti, lik: fom monarkien tagit sitt. Den måste handla beslutsamt och med öppet vizir jramställa fina fordringar, bestämdt, oäterkalleliat. Jngen prutmån! Häranefter ges det icke mera än twå partier, konungamaktens och folkmaktens ty förhållandena hafwa allt mera närmat sia fin spets. Mellanpartiernas tid är förbi. Med eller emot, wän eller fiens de — få lyder numera lagen, omftändigheternas oemotståndliaa lap, la forche des choses. De arå, de fanfade, de moderata, med ett ord alla de ljumma, fom ide hafwa någon bestämd po litist färg, wäcka numera blott medömkan och åtlöje. De skola krossas till följd af tyngdlagen. De skola bortföras af strömmen. Ty de begripa ide ögon: blidet8 omutliga allwar och stora uppgift. De se icke, att floden är i annalkanre. Friheten fördrager inga ljumma män. ner. Att icke älska henne warmt, innerligt och uppoffrande, är att begå förräderi. Frihetens sanna stridsmän ingå inga ackord med fina motståndare. Ops pen batalj med ordets ärliga och blanka wapen — få Iyder deras lära. Den fom ide är med of, är emot oss!