varmt ylle. Allt detta hade en god verkan. Slutligen lades han i en säng, på och under en mjuk fårskinnsföll, samt fick varm mjölk att dricka. Och så var han räddad. Ånnu hade han icke talat ett ord; men äfven det förmådde han omsider. Hans första ord var bröd. Den hjertegoda bondhustrun hade redan bullat upp en hop goda saker på ett litet hörnskåp i stugan; men svärfadren förbjöd henne att gifva den uthungrade alltför mycket på en gång och alltför stark föda. Han måste till en början åtnöja sig med ett stycke torrt bröd, som han slukade med glupskheten hos en haj. Derefter gaf man honom gröt och mjölk, efter hvars förtärande han föll i en tung sömn, som varade ända intill följande morgon. Det är en carolin, sade bonden; ty man kunde tala, ja äfven sorla, så mycket man ville, utan att den sofvande väcktes deraf. — Hvad vill det säga, far? frågade Per. oDpet vill säga en sådan krigare, som har räknats till kung Carls bästa bussar, hans liftrupper, eller de, som omgofvo honom närmast. Vi ha, Gud bättre, sett många sådana komma vandrande, utsvultna och med tiggarstafven i hand. — Hvad det skall gräma kungen.p Frisk och kry vaknade den främ