Norrländska Korrespondenten – 14 september 1869, sida 4

Ån sjunger Han, fast sagta glånser tåren Uppå den audawigdes bleka hind, Som wissnat för bekymren, sorgen, åren Dock — tåren swinner för en himmelsk wind. Som blomman darrar i den sena hösten. För westans sus, så darrande war rösten