Gwarjehanda. En döds-annons. I en spansk tids ning lästes för någon tid sedan följande tilkännagifwande: J dag på morgonen har Den Höaste behagat falla juveleraz ren Siebasd Jlmaga från hang bod till en annan och bättre werld. Undertecknad, hans enka, fäller bittra tårar på hans graf, likasom hennes båda döttrar, Hilca och Emma, af hwilken den förra är aift och den senare ledig till äftenskap. Begrafningen kommer att ega rum i morgen. — Hans tröstlösa enka Bes ronika Jlmaga. P S. Denna fmårte samma förlust kommer icke att afbryta wär rörelse, hwilken fortsättes såsom förut, endast att lekalen blir flyttad från n:o 3 till n:o 4 mid samma gata, till följd deraf att mår snåla wärd höjt hy ran för of. — En bonde, som hade tre söner, blef af prosten i församlingen tillfrågad hmartill han ämnat fina tre gossar. So, wördig herr proft, swarade han, jag hade tänkt, att de skulle bli läskarlar alla tre. Min Kalle han ffa bli en sån der docktare, för wet Herr prosten, han ä inte kräsmaga alls ven pojken .. ja de å tå ett riktigt swin .. häl! hä! fan jag säga. Och den anvre fon min, han ffa wäl bli aberkatt, om han får lefwa, för bwad den pojten ljuger .. hä! häl de Ö då alldeles rentförs baskadi! — Nå, ven tredje då? frå: gade prosten. — Jo, wördig herr prost, ban ffa? wäl bli prest han, för han har ett få godt målföre och en duktia orkan sen, och så will han gerna komma öfwer allt hwad han fer, swarade bonden. I