Om tidningsskrifwarc. En titninasskrifware har utan wil: vel det swårafte handtvertf af alla fänta och ide tända; ty han må skrifwa hwad han will, få finner alltid ett ans tal läsare någonting att anmärka deres mot, och många länna sig deröfwer förs olämpade. Berömmer han någon få före argas andra deröfwer; berättar han nå aot fom ide är allteles noggrant ber strifwet, få är han en lögnare, en bafts talare; är beråttelsen noggrann få hade han bordt utelemna ett och annat. Blir ide något fom skett, aenast omtalatt i tirningen, få är referenten alt för lat eller försumlig eller Gud met hwad; men ingen tänker på att meddela tidnindge skrifwaren en tilldragelse eller att göra honom uppmärlsam på tet ena eller det andra. Tirningsskrifwaren skall wara allwetande: skrifwer han öfwer politik, få är vet för mycket för ven ene, för litet för den antre; den tredje förargas öfwer re uttalade åsiaterna, ven jjerde anser tem för idel lögn o. s. w. Strifwer ban om religion eller religiösa förvåltanden, få är bet öfwerallt eld och lågor. Vort och port: allting kriticeras i hela idningen, från första bokstafwen till den ista. Men te starlaste att kriticera äro aft de, fom sjelfwa äre under all kritil: om hwarken läsa med förstånd eller fun: a skrifwa någonting förstandiat. Tide eingsskrifwaren må wara den mest be;!åfwade och hafwa den bästa wilja; han nå hafwa skrifwit tusende lärorika och