Norrländska Korrespondenten – 10 september 1869, sida 2

L. (: om nn Carolin. Historisk skizz från Carl XI:s och XII:s tid af Wilhelmina Stålberg. (Forts. fr. föreg. nr) Under tidan hade lilla Carl, deras son, uppvuqit till en lång groflemmad sjortonarig gosse, som ingalunda vanslägtades från fadren, utan var rask och modig, som denne. Ilan var lydig och vördnadsfull mot sin mot och hade länge varit henne till stor nytta vid landtbruket, som dock gick temligen klent. IIur skulle det ock annat? De arbetsföra männen decimerades allt mer och mer till de täta utskrifningarna till krigstjenst, och gubbar, samt ännu icke fullvuxna pojkar voro, de armar man hade att förfoga öfver, i fråga om landtmannasysslor, såsom plöja, gräfva och anvat, som fordrade manstyrka. Greta hade af sorg och öfversträngning blifvit sjuklig och klen. Ingalunda skulle de, som nu sågo den bleka qviunan med de afmagrade kinderna, kuunat ana, ett det var samma rosenkindade lilla Greta, som för tio är sedan, eller något derutöfver. För att vara endast trettietre ar gammal