i Catalonien och annorstädes. En före åltrad lag af den 27 April 1821 — en lag, fom under hela drottning Jsabellas regering fof har man dragit fram och få till wida ytterligare skärpt, att då enligt den ursprnngliga förordningen Ye beller, fom tillfängatogos med wapen i hand, lnnde ställas för krigsrätt, förbigås nu denna formalitet och fångarna skola utan widare omständigheter skjntas. Så lyda de instruktioner, som general Prim den 21 Suli lät telegrafera till alla generalsaptener. Och ministerns befallningar följas blott alltför punktligt. Militärpatruller under oanswariga; officerare, ja, mången gång anförda af underoffice rare, hafwa tagit lifwet af första, bästa personer, som de mött, lika mycket om de wisat fiendtliga afsigter eller ej, om de gjort motstånd eller ej. Ett fall af synnerlig grymhet tyckes hafwa uppfyllt sjeljwa spaniorerna med afsty. Öfwerstlöjtnant Don IJofe Cafa lis hade i spetsen för 300 man ryckt ut att uppföfa carlister i kretsen Montealegre, wid Barcelona. När han tågade genom byn Tiana, såg hon en ung man, lutande fig fram genom fönstret i sitt hus, och frågade honom, om några bes wäpnade hade kommit wägen fram. Den unge mannen swarade, att han sofwit od) just nu stigit upp. Man frågade Hoz nom witare, om han kände wäl till traf: ten, och när han bejakade detta, blef han presjad till tjenftjäjom wisare och åtföljde detachementet, dock ide utan att taga fin bössa med fig — ett jagtwapen, utan hwilltet en spansk bonde sällan aflägsnar jig från sitt Hem. Efter ungefär tre qwarts timmes marsche stötte truppen på Åtta perfoner, hwilla litades buro fårana jagt: bössor, men futto fredligt i skuggan aj en stogsdunge och hwarlen rörde sig efter wisade någon oro mid soldaternas annat I fande. Men nämnde officer lät parwis binda dessa män och skjuta ihjäl dem på stället! Då wände han fig om och pefande på den unge mannen, fom tjenat honom såsom wäågwisare, öfmerantwardade han honom åt samma öde, i det han anmärkte, att denne ljugit, då han fade, att inga bewäpnade män hade kommit genom byn. Den bloriga befallningen fullbordades, utan affcende på de olyc: ligas jämmer, hwilla bådo om åtminftone ett fort uppskof. Twå af dessa få lallade carlister, fom man slagtade, woro ynglingar under 18 år, och den lilaledes unge wägwisaren war skogwaltare på ett gods, tillhörigt Prims förtrognaste wån, general Milans del Bosch, och son till en tjenare, fom hade åtföljt Milans game fe fader under hela dennes landsflykt i Frankrife och England. General Mir (ans fasa, när han fit underrättelsen om detta mord, skall hafwa warit gränslös, och Prim kunde endast till slut bringa honom till lugn med det löftet, att gifwa stoawattarens enka pension. — Don Joseo Casalis förklarade wisserligen i fin be rättelse till krigsministeriet de skjutna wara offentliga fiender, dem han gripit med wapen i hand, och Prim, befordrade honom genast till öfwerste; men en br Sotomayor, fom från en höjd hade war rit ögonwittne till uppträdet har wittnat, att icke den ringaste strid git förut och att intet Jannat skott lossades än de, med hwilka soldaterna fällde fina offer; widare att de olyckligas bloddräntta Eläder ide woro uniformer, utan den trakten bruftiga bonddrägten. Vita litet buro de den baskiska mössan, hwilken anses wara ett carlistiskt igenkänningstecken. Det är troligt, att detta är helt och hållet öfwerdrifwet; ty republikens fiender söter på allt sätt swärta de män, som satt sig i spetsen för dess styrelse. T;un Salas fjincgde