Norrländska Korrespondenten – 7 september 1869, sida 2

Y h En Carolin. Historisk skizz från Carl XI:s och XII:s tid af Wilhelmina Stålberg. (Forts. fr. föreg. n:r) Icke ens den lilla gossens smekningar och joller hade makt att förströ henne ych lindra hennes sorg. Blott hon såg på honom fördubblades tåroflödet. Hon ansåg honom såsom afgjordt faderlös och sig sjelf såsom enka. och hon undrade hvam som skulle leda och uppfostra den arma gossen. Så hade hon hållit ut i tre hela dygn, utan att vilja njuta hvarken sömn, eller föda, då pastorn helt oförmodadt inträdde till henne och fann henne ligga framstupa på sängen, under de mest bjertslitande snyftningar. Hvad är det väl jag hör och ser?) sade då den värdige stälasörjaren. ÅÄr det väl min beskedliga, kloka Greta, som så syndigt knotar undar Guds mäktiga hand? Sannerligen är icke detta mig en lika vidrig, som sorglig syn. Jag väntade mig, det får jag uppriktigt säga, mera tålamod och undergifvenhet af den, som för sju är sedau, vid blott aderton års ålder, visade ett berömligt exempel på hvad