Norrländska Korrespondenten – 3 september 1869, sida 2

1 4 2 En Carolin, Historisk skizz från Carl XI:s och XII:s tid af Wilhelmina Stålberg. (Forts. fr. föreg. n:r) Våren, som alltid lifvar sinnena och medför nya hoppets löften, gjorde ock de stackars Westerbottningarna modigare till sinnes. Snön låg visserligen qvar på marken ända till mot slutet af Maj; men vid detta var man van: man visste ändå att en blidare årstid var i annalkande, Åndtligen blef det öppet vatten och så kom spannmål med seglare från Stockholm och andra orter. De förstnämnde hade stora saker, underliga saker, att förtälja. Kung Carl XI var död. — Detta visste man dock längesedan. Gud hade kallat honom till sig på sjelfva Annandag Pask den 5 April 1697. Underrättelse härom hade med kurirer gatt till alla Sveriges landamären och i rikets kyrkor hade tacksägelse efter den aflidne monarken med öfliga ceremodier blifvit hållen: Det var en stor, djup, verklig sorg bland folket. Kung Garl, sade de, var en bäste och för landet nyttigaste