På den stora och wackra egendomen —holm bor tammarherren grefwe X. Han har en widsträckt possession, derföre många underhafwande mot hwilka han i ordets ädlafte bemärkelse är en faderlig husbonde. Twenne erempel må härpå anföras: J wåras intom en af hans arrendatorsbönder till honom. Halfårsarrendet skulle då betalas. Det war bra du tom käre Beter, tilltalade honom hugbonden wänligt, jag kan tro du will betala ditt halfårgarrende. Nej, nådig grefwe! genom fjolårets torka har jag fått få litet spanmål att jag ide kunnat sälja mycket. Jag wille i stället ödmjukast bedja nådig grefwen om att få låna 100 rdr till höften. 7Ja, få swårt jag än har om pengar, skall du det få kära Better, lofwade honom husbonden. Och Better blef hjertans glad. För någon tid sedan råkade en af hang unterhafwande att få fia en exefutivauktion på halsen — också en fälfynt. het hos dem. Genast wid underrättelsen härom, for han vit oc) inropade det fom motfwar rade ffulvbeloppet, 36 rdr, samt lofwade torparen att få behålla sakerna, hwilka han ffäntte til hang fyra barn — alls män glädje och tacksamhet. — Den arleologista kongress, fom öppnares i Köpenhamn fredagen d. 27 d:s, kommer att fort å i åtta dagar. Under denna tid hållas möten, i hwilka åtffils liga frågor komma att behandlas och dessutom flera utflykter att företagas, bland annat till Helsingör, Fredensborg och Fredriksbora, der de geologiska for. mationerna skola tagas i betraktande. Widare tomma kongressens ledamöter att besöka Roeskilde, jättestugan i Ohm och Sjölager, på bwilket sistnämda ställe den största och bäst bewarade tiöttenmödding i Danmark finnes. Från Swerge wäntas flera wånner af arfeologiska forskningar och samlingar och mer än 200 personer hade redan i förra mecfon antecknat fig till deltagande i dens samma. — Den 16 fiftlidne Juni på aftonen bar mid Swartån nedanför Westerås nya kyrkongård påträffats lifet efter ett nyfödt flickebarn, hwilket, inlindadt i ett mindre örngottswar och twå säckar, af hwilka den ena är märkt med botftäfwerna N. P. F. jemte andra mindre tydligt framstående ord och botstäfwer, blifwit med tillhjelp af i säckarna lagda twenne större stenar nedsänkt i ån. — En Stockholmskorrespondent till tidningen Dalpilen skrifwer följande: Danskarne woro alldeles förtjusta i Stodholm, dess hänförande sköna läge, dess artiga invånare o. s. w. Ett par rika knösar af dem ha skänkt wackra summor till wälgörenhetsinrättningar här; den fri kostigaste war grossören Heyman från Köpenhamn, hwillen skänkt några tusen rdr hit och d:o dit, men will wara oländ. Men det lyckas honom inte. Enligt hwad denna tidning för någon tid sedan berättade, har en i hufmudjftaden resande dansk, fom uttrytligen tillkännagifwit fin önskan att förblifwa okänd, med anledning af förmälningens betydelse anslagit 10,000 rdr, att utdelas till åts skilliga uppgifna mwälgörenhetsinrvättningar i hufwudstaden. Sannolikt är det —