skap. Här igenkännes orsaken, hwarföre wår Ortens stiftare, ansåg nödiat att afsöndra sina arbetare från werldens öfriga barn, och att omgärda sjelfwa arbetsplanen med en förmur, den willans slafwar hwarken förmått att nedbryta eller öfwerstiga. Sådant war det ända. mål fom fyllve wår ordensstiftares själ, ben ftund då han gick att grundlägaa mår Orten och wårt tempel! Ej under då, om denna byggnad, rest på en fåran arundwal och för ett fårant ändamål, trotsat tidernas härsande förmåga. Ej under om, vå wi sett pråktiga tempel rasa och förswinna i glömskans ruiner, ej unter förer jan, om mi tå fett wårt, understödt af en högre hand, ännu bibehålla sig till mensklighetens gagn och prydnad. Betraktom då wår Orden, under dens na synpunkt, huru stor, huru ädel mås ste ven ide företomma of? huru märs dia sitt upphof, huru lämpliga till menniskonaturen, huru gagnelia för menffligheten? Och hwem ibland of, skulle inte anse för höjten såwäl af sitt nöje, fom af fin ära, att efter yttersta förmåga arbeta till förkefran af retta fam sund? Fördenskull i samma mån, fom ett högre ljug för oss uppgår inom detta tempels murar, få låtom of, ledde af försigtigbeten, söka att sprida dess mäls ghörande strålar till dem af wåra bröder, fom utom tessa tillaångar ännu famla i mörkret. J samma mån, fans ningen blifwit of klarare, få bemörom oss, att göra den både känd och älskat af desse, fom hittills hatat henne — fanste af ingen annan orsak, än att de ide kännt henne, Låtom oss genom wåra arbeten, dolda till sitt sätt, men kände i sina werkningar, uppmuntra lättingen till flit, den försumlige till werksamhet för sanningens och cygrernas förkofran. Och då wi som nitiste brörer, arbeta på wår egen, låtom oss ej glömma wåra likars förbättring! Måtte den kränkta oskulden, ibland oss alltid finna det stöd, fom ren utom wårt samfund ofta fafnar. Måtte den tåren, fom obemärkt faller på den lidandes kinder, alltid af oss märkas, genom oss aftorkas! Då wåra portar, alltid äro förwarare och stängte för profanes ankomst, måtte måra hjertan aldrig mwara flutne för menftliabeten8 qwäfra röst! Då skall rätta ändamålet of mår Orden uppnås, förs herrligas, wälsignas! Då skall upplygningen spridas, sanninaen älskas, dya: derna wördas och utöfwas. Och huru wäl skulle wi icke då hafwa arbetat? Huru frimorigt fe aftonen af wår arbetsdag nalkas, och målet af wåra mödor uppnåg??? Så wandrom detta mål i möte Förtroligt stödde af hwarann J nödens djup, i lyckans sköte Oss dygden aldrig swika kan, Nej — Gud som rygdtens gnista lade För första gången i wårt bröst, Som mildt oc) ömt till menskan fare: Lyd sanninaens och pligtens röst Han skall ock dygdens låga skydda Mot hela ondskans fintlighet Och teckna på wår fallna hydda Bestämd till säll odödlighet!!! AAAA. 3. 66