hwarf, och wåra begrepp om opp och tighet påstå, att re hafwa hufwudet opp: för öfwerläggningarne. Genom uppftällande och antagande af bestämda fodrin: par på ett riksdagsombud, få de wäljande en måttstock för bedömmandet af rvifgragg: eller elektorskandidaternas karakter och egenskaper. Utan en fåran mättskock blifwa rösterna spridda och pluraliteten tillfaller en person, som besitter få eller inga af de aldra nörwänkdigaste egenffa: perna, Att sådana mwal äro olydgbrin: pande, det har tywärr erfarenheten ofta wisat. Oppåt och Nedåt. (Aj Onkel Aram). Jngenting är wäl så simpelt, fom att säga hwad fom är oppåt och hwad fom är nedåt — eller bestämma opp och ner. Naturligtwis pekar hufwudet opp: åt och) således äfwen hatten eller mö8fan, fom sitter på hufwudet, och lila få lert är att fötterna, få wita man ej är en fluga, fom fan gå i taket, wetta nere åt och skofulorna befinna fig allra neterst. Solen sitter altid der oppe på bimlen, och få långt är allt Hart; men då solen är berta och det är natt — hwar är hon tå? 30, på andra sidan jordklotet, mitt under wåra fötter, och nu sitter Carlawagnen ver oppe i stäl. let. Jorten har wändt fia ett halft ner äro, få att säna, opp: och nedwända. Således bo på begge sidor om jords klotet mycket gort folk, fom med lika rät åt och fötterna nedåt, fastän de stå i al deles motsatta riktningar. Hwad är får ledes neråt? Jo, jordklotets massa har en kraft, fom kallas dragningekraft, och fom är orsaken till tyngden. Man fal: lar det ställe, mot hwilken tyngden dra: ger, för nedåt, och allt, fom går i mot satt riktning, för oppåt. Då man kastar en sten från jorden, heter det att man kastar den oppåt; men när den återfaller dit, så säga wi att ven faller neråt, oc) detta säna alla be, fom bo på alla fivor af ett klot, emeran tetta Hot är jordklotet, fom öfwerallt bar samma dragningskraft. Wår jord är få ver medelftor, och om wi antaga hennes tragningskraft, eller ten tyngd, med hwilken någonting äters faller mot jorden, när bet kastas oppåt, för 1, få är solen få ofantligt större, att hwad fom faller, gör det med 29 gånger få stor hastiahet och med 29 nåns I ger större tyngd. På solen är nedåt ett nedåt riktigt med besked, men på månen, fom är mydet mindre än jorden, är nedåt ett mycket klent nedåt, emedan vet ej gäller mera än knappt !, få myc tet fom på jorden, Om nu jordens dragningskraft t. er. werkar 4 mil uti rymden, få funna wi förstå, att på solen tyngdens wersningskrkts äro 29 gånger större eller 116 mil; men på månan blott 354 mil, och på de små jordklot, fom äfwen finnas, möjligen blott några få famnar. En afskjuten kanonknla kan ej aå 4 mil, och säledes faller hon åter ned på jorden; men hon fon gå 1 mil och får ledes skulle en från månan afskjuten fula aldrig falla ner igen, och på de små, små jordkloten wi känna, skulle en af wåra gossar kunna kasta opp en boll så högt, att den aldrig kom ner igen, utan sjelf blef ett litet med ullgarn öfwer wirkadt jordklot; ty hwarje kropp, fom ej lyter tyngdkraften från en annan, är en werld för fig, och fom har fin egen tragningsfraft i mån af sin storlek och täthet. Så är det redan här. Om man på en tråd hänaer en liten, liten fula bredwid en stor, få drages den lilla fulan mot den stora; men begge dragas mot ten ftora, ofantligt större kulan: wårt jordklot. — Det will föra: de äro begge tunga och sträfwa att falla nedåt. Det gifwes ingen, fom är få rädd om fin egendom, fom jortklotet, ty vet rycfer till fia more det ej mera än ett dammkorn — fom will aflä gsna fig, der: ifrån; men denna månhet om sig sjelf förenas med en owilkorlig lydnad mot På mo be Ah — 6