Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1869, sida 2

(Forts. fr. föreg. n:r) Greta blef,vid underrättelsen härom först mycket bestört och sedan djupt bedröfvad. Dot grämde henne, att hon varit ond på Cissela och hon tyckte sig hafva bordt förlåta denna all hennes elekhet, på grund af att den härledde slg från kärlek till Jon; ty då man hade honom kär visste man ej rätt hvad man gjorde, tyckte Greta. Byns innevånare, ombytliga, såsom menniskor i allmänhet äro och rättande sin tillgifvenhet efter lyckans solsken eller olyckans mörker, ville nu visa sitt deltagande för de båda qvinnorra, som de nyss smädat och beljugit, genom att besöka dem och lyckönska dem till deras frihets återfående, deras heders upprättelse och deras ifs räddning. Men Greta tillät det icke, Hon höll, hela dagarna, förstudörrn stängd, som om det varit nattetid, och släppte ingen in, undantagandes Jon Nilsson. Mor är så sjuk, att hon ej orkar hvarken se, eller tala